Lotties småskaliga second hand-resa

Cirkulära och smakfulla Småland

Reseprofilen Lottie Knutson är inte bara smålänning. Hon älskar färg, form och personliga boenden. Dessutom har hon näsa för läckra mat- och fikaställen. Här är Lotties insidertips, från återvunna slott till Europas största second hand!

Design och återbruk är supertrendigt. Till Småland söker sig influencers och second-hand-fyndare från när och fjärran. Mina gamla hemtrakter är ett retro-paradis. Småland har rekordmånga secondhandbutiker och personliga boenden.

Här är mina bästa tips. De spänner från trendig vintage till frikyrkornas secondhand-palats i tre våningar. Däremellan ryms drömslott, nybakta bullar, Bruno Mathson, TV-kannor från June Industrier, 1970-talslampor och knypplade spetsar.

Bruket i Norrahammar

Med förväntansfulla steg tar jag mig till Dakabom i en nedlagd industribyggnad i Norrahammar, någon mil från Huskvarna och Jönköping. Till det gamla bruket kommer inredningstokiga från hela Sverige.

Utifrån devisen ”Möbler med minnen” återanvänder grundaren Karin Sjökvist och ett gäng skickliga hantverkare gamla kvalitetsmöbler.

På Dakabom är allt renoverat och handplockat. Snyggt presenterat. Den ovanliga inriktningen med stora och vackra skåp och hyllor drar inredare från hela Norden.

En destination i sig själv

Många följer Dakabom på Instagram och handlar online. Men det är synd och skam att inte komma hit i några timmar. Bruket är en destination och ett utflyktsmål i sig. Snart öppnar kafé och på sikt ytterligare samarbeten.

Förutom skåpen finns här franska kaféstolar, glaserade kärl, mattor, urnor och udda porslin. Plus en massa mer. Egentligen allt som är snyggt inom inredning, med inbyggd patina, formkänsla och hållbarhet. Priserna skulle ha varit de dubbla i Stockholm, Provence eller Belgien.

Hela härligheten kryddas med handplockade vintageplagg i shop-in-shopen Me in Color med TV-profilen Åsa Juneström. Hon designar för säkerhets skull en del själv också, inklusive egna färgglada smycken. Det är färgstarkt, snyggt och prisvärt.

Europas största second hand

Erikshjälpen intill E4 i Jönköping är Europas till ytan största second hand-butik med intilliggande kafé. Ett stopp här är ett absolut måste. Det brukar vara kö vid öppning. Dock gör inflödet av varor med betoning på möbler och textilier att hyllorna fylls på löpande under dagarna.

En av mina favoriter är Sam-Hjälp på gränsen mellan Huskvarna och Jönköping. Här kan man hitta glas, porslin och en lagom blandning kläder och inredning. Några riktigt kultiga 1960-talsfynd senare börjar bilen bli full och jag lycklig, eftersom jag vet att varenda krona går till hjälp på plats i Rumänien och Ukraina.

Egentligen är kusinen EFI i Värnamo och Gnosjö Hjälper lika stora, proppfulla och fräscha. Nästa smålandstur ska jag börja där, för att inte ha fyllt bilen innan ankomst.

I Värnamo pausar jag för en natt i den toppfräscha sekelskiftesvillan Smedstorps Bed & breakfast, varsamt renoverad och fylld med loppisfynd.

Hjälp som når fram

Det underbara med många av dessa småländska second hand-tempel är nämligen att de drivs av frikyrkor och ideellt arbetande människor. Då vet man att köpen är hållbara och att hjälpen och intäkterna når fram till behövande, oavkortat.

Några få, som Stallqvarn i Dunkehallaravinen, säljer på kommission och blandar gammalt med nytt. Det finns också en handfull butiker med handplockade, prisvärda antikviteter och kvalitetsmöbler: Gamla Mejeriet i Karlstorp nära Mariannelund är ett sådant besöksmål.

Ägarna Anki och Thomas Wall är från början möbelkonservatorer. Nu driver de kafé där allt är hembakt. Här finns en högklassig secondhand-butik och familjelägenhet att hyra på ovanvåningen. Ibland blir det konserter och andra trevligheter.

Betelkyrkan i Mariannelund återbrukas på samma sätt som antikhandel. Salen rymmer också galleri samt ovanligt många snygga lampor från 1950-talet och framåt.

Allt i betraktarens öga

Naturligtvis är mycket i secondhandbutikerna gammalt skräp. Men där har jag lärt mig att det jag tycker är ”gräsligt” visar sig vara det mest trendiga av allt. Till exempel allt från 1960- och 1970-talet, som är stekhett nu.

Viktigast är dock att handla för att man tycker om någonting och behöver det. Inte för att leka antik-trader och sälja vidare direkt. Eller bara samla på sig. Där syndar jag själv ibland. Men det skär i hjärtat då man ser en gammal duk eller ett örngott – och vet vilket slit som ligger bakom broderierna och knypplingen.

Ett återvunnet slott!

Tillbaka i Huskvarna. I min barndom passerade jag Slottsvillan varje dag, i tio år. Ibland flera gånger om dagen. Mina föräldrar var där i jobbet då och då. Den grandiosa byggnaden från 1895 användes nämligen för fest- och representation av Husqvarna AB. Eller Fabriken, som folk sade till vardags.
Själv har jag fram till nu aldrig satt min fot i Slottsvillan. Den var tjänstebostad för disponenter och VD:ar. Senare intern festlokal. Med tiden mest kråkslott.

Efterhand blev alla tinnar, torn, gjutgärnsdetaljer och ektrappor i allt större behov av renovering. Det gällde i allra högsta grad också festsalarna, gemaken, tornen och de 12 sovrummen.

Återvunnet och nystartat

Förvandlingen påbörjades 2018. Då köpte det unga paret Michaela Norrman och Christian Ullmark hela Slottsvillan med trädgårdar.

Tack vare dessa två makalösa entreprenörer har drömslottet fått nytt liv. De skulle också kunna kalla sig dygnet-runt-jobbare, globetrotters, krögare, sommelierer och inredningsnördar. Numera också hantverkare av rang.

Teamet runt Slottsvillan tar emot lika personligt som ägarna. Cirkeln sluts när jag välkomnas och checkas in av min gamla utlands-kollega Mikael Falk vid receptionsdisken i den grandiosa ektrappan.

Downton Abbey i Huskvarna

Att komma tillbaka till Slottsvillan är en nostalgikick. Här kombineras nationalromantiskt sekelskifte, Downton Abbey och moderna faciliteter.

Både matnördar och byggnadsvårdare får sitt. Så mycket som möjligt har nämligen bevarats och fått ett nytt liv. Kolla till exempel på terrassens besökstoaletter. Där har de gamla kylskåpen tagits till vara mästerligt, med sina massiva ståldörrar och köttkrokar i taket.

Gamla symaskiner pryder ett konferensrum. Handsmidda gjutjärnsskydd från Smedbyn dekorerar öppna spisar, element och kakelugnar. Golv och stuckaturer är förstås renoverade original. Oljemålningarna på alla gamla disponenter briljant omhängda till gallerivägg.

Lyckliga i alla sina dagar

Det är lite svårt att slita sig från Slottsvillan. Man förstår varför många bokar hela klabbet för bröllop eller fest. Michaela och Christian har dessutom lyckats producera en egen liten slottsprinsessa på fyra år, som skuttar runt i salarna.

Själv har jag skickat in min ansökan som god fe, även om den magiska touchen redan är fixad. För det är inte mindre än en saga att Slottsvillan räddats från sin Törnrosasömn och återvunnits.

Den enda skillnaden är att vi besökare dessvärre inte får leva här lyckligt i alla våra dagar. Tyvärr.

Fynda rätt

Generellt är det kul att sikta in sig på saker som producerats lokalt. I Småland är det exempelvis glas och möbler från Bodafors eller Bruno Mathsson. Ofta finns fina, handbroderade dukar och textilier, religiösa bonader, TV-kannor från June Industrier i Huskvarna, lampor från By Rydéns och gamla gjutjärnsprodukter.

Bland tillverkning som fortfarande är igång måste jag rekommendera de handgjorda ljusen OC Candle. Butiken på landet utanför Nässjö ett fint utflyktsmål. By Rydéns eleganta lampor har fabriksutförsäljning i Gnosjö några gånger om året, vilket lockar folk från hela Småland.

Gamla sybehör har jag också lärt mig att hitta i Småland. Sådant finns sällan på loppisarna runt Stockholm. Efter mycket letande hittar jag ett syskrin inklusive stoppgarn för raggsockarna på bedårande Magasin Jungfrugatan i Eksjö. Och en grön 1940-talsvas som den jag fick från farmor, men av misstag tog sönder. Lyckan är fullständig.

Ett återvunnet tåg

Lite kul måste man ju ha, i god cirkulär anda. Där är en vandring på nationalparken Store Mosse ett måste. Glöm inte besökscentrets fina utställning och goda råd om var den riktiga, återställda mossen egentligen ligger.

Komplettera med kajak och paddel på Ramoa och en tur på smalspårig och restaurerad järnväg på berömda Ohsabanan i Ohs. Spara det lilla kartongkvittot där konduktören klipper hål, som minne.

För mer kultiverade naturupplevelser blomstrar de prisbelönta rosenträdgårdarna och återställda Rosenlunds Herrgård. De är ett måste, liksom Länsmuséet i Jönköping som byggt John Bauer-miljöer runt de unika verken.

På muséet kan återbruks-intresserade beskåda konservators- och restauratörsateljén genom glasfönster. Rosariet i Rosenlund tar tillvara på allt, från gamla arter till landskapsskisser och röntgenbilder för att återskapa herrgårdens franska park mot Vättern.

Hooks Herrgård

Efter så mycket fyndande och återbruk krävs högklassig vila och spa. Då finns inget tjusigare än Hooks Herrgård, byggd 1778. Här firar tredje generationen familjen Edberg 60 år som ägare, medan gästgiveriet har varit i bruk i 100 år.

Salarna är fyllda med antikviteter och kakelugnar. Råvarorna i restaurangen så närproducerade som möjligt. Från infinitypoolen mot sjön ser jag de gamla ekorna guppa i solnedgången.

Kanske tar jag en nostalgisk roddtur i Hoksjön senare. Efter några timmar i den smakfulla miljön kommer vissheten: mer Småland än så här blir det inte. Jag blir kvar ett tag. Kommer tillbaka. Cirkeln är sluten – det småländska arvet är återvunnet.

© Fotona är tagna av Lottie Knutson, @lottieknutson.

Läs mer om Lottie Knutsons smakresa bland ostkaka, polkagrisar
och andra läckerheter!